Tatueringens historia i Sverige
Från osäkra reseskildringar från 900-talet och sjömanstatueringar till dagens specialiserade studior. Här samlar vi det som går att belägga om tatueringens historia i Sverige – och är tydliga med var kunskapen tar slut.
Så har vi arbetat: Varje uppgift bygger på källorna längst ner – museer, arkiv, forskning och myndigheter. Där kunskapen är osäker skriver vi det. Delar märkta ”Utkast” kompletteras.
Tidslinje
900-tal
Tidig historia – vad vet vi egentligen?
Den mest citerade källan är Ahmad ibn Fadlans skildring av ”rus” vid Volga år 922. Den beskriver alltså människor vid Volga, inte i Sverige, och hans beskrivning har tolkats som tatueringar.
Arkeologiska belägg för tatuering under vikingatiden saknas. Däremot finns andra kroppsmodifikationer belagda, till exempel ett hundratal män med filade tänder, många från Gotland. Det betyder inte att ingen var tatuerad – bara att vi inte vet.
1700–1940-tal
Sjömän och maritim tatueringskultur
Enligt Sjöhistoriska museet förde sjömän hem tatueringar från mötena i Söderhavet under 1700-talet. Mötet mellan teknik och motiv därifrån och europeisk bildvärld skapade en egen tatueringstradition, med sin storhetstid från slutet av 1800-talet fram till andra världskriget.
Vanliga motiv var fartyg, flaggor, ankare, avskedshälsningar och tro, hopp och kärlek. Svenska sjömän tatuerades ofta i utländska hamnar – museets samlingar visar till exempel en sjöjungfru som matrosen Bror Larsson fick handstucken i Stettin för fem mark, fotograferad 1934.
1870-tal–1900
1800-talet – tatueringar i polisens register
Stockholmspolisen började fotografera gripna och dömda personer på 1870-talet. På baksidan av bilderna antecknades bland annat ”speciella kännetecken”, som tatueringar, ärr eller fysiska handikapp. Tatueringen användes alltså som ett sätt att identifiera människor – det säger inte att tatuerade i allmänhet var kriminella.
1920–30-tal
Tidigt 1900-tal – Tatuerar-Kalle
En av få belagda svenska tatuerare från tiden är ”Tatuerar-Kalle”, egentligen Carl Gustafsson, född 1888. Han arbetade inom bygg och industri och var sjöman från västkusten. Sjöhistoriska museet bevarar en samling tatueringsförlagor, troligen framför allt från 1930-talet, där en del är hans.
Tatuering kunde enligt museet kombineras med sjömansyrket eller med att driva hamnkafé eller krog. Exakta studioadresser och årtal för tidens tatuerare är däremot inte belagda.
1930–60-tal
Mitten av 1900-talet
Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg beskriver hur sjömanstatueringarna höll på att helt försvinna under 1930- och 1940-talen.
Ove ”Doc Forest” Skog gjorde sin första tatuering 1959 och utvecklade sitt hantverk som sjöman under 1960-talet.
1970–80-tal
1970- och 1980-talen – de moderna studiorna
Efter några år till sjöss startade Doc Forest sin professionella verksamhet 1972, med studio i Aspudden i Stockholm. Han besökte en tatueringsträff i Japan 1973 och räknas som en av de tidiga utövarna av japansk tatueringstradition i Europa.
Utkast: En väl belagd milstolpe från 1980-talet saknas ännu och kompletteras när vi hittar tillförlitliga källor.
1990-tal
1990-talet – mässor och utställningar
I början av 1990-talet arrangerades tatueringsmässor i Norrköping, enligt Norrköpings Tidningar de första i landet. År 1993 visade Sjöhistoriska museet utställningen ”Tatuering” med verktyg och förlagor.
2000-tal
2000-talet – hygienregler och anmälningsplikt
År 2006 gav Socialstyrelsen ut allmänna råd om yrkesmässig hygienisk verksamhet, där tatuering ingick – bland annat om handhygien, handskar och desinfektion av huden.
Från den 1 januari 2008 ska själva verksamheten anmälas till kommunen, inte som tidigare bara lokalen. Därmed omfattas även tatuering som inte sker i en fast lokal. Anmälan görs normalt sex veckor innan verksamheten startar. Socialstyrelsens råd från 2006 har sedan den 1 februari 2026 ersatts av nya föreskrifter (HSLF-FS 2025:62).
2010-tal
2010-talet – egna regler för färger och tatuering på museum
År 2012 fick Sverige en egen förordning om tatueringsfärger (2012:503). Samma år, den 13 december, öppnade Sjöhistoriska museet utställningen ”Tro, hopp och kärlek” kring sin samling av historiska tatueringsförlagor.
Under decenniet blev sociala medier som Instagram en vanlig väg att hitta tatuerare utifrån stil och tidigare arbeten.
2020-tal
Tatuering i Sverige i dag
Sedan den 4 januari 2022 gäller EU-gemensamma regler i kemikalielagstiftningen Reach för ämnen i tatueringsfärger. Läkemedelsverket har tillsyn över tatueringsfärger i Sverige.
En svensk befolkningsstudie publicerad 2025, med drygt 13 000 deltagare i åldern 20–68 som svarade 2021, uppskattade att ungefär 29 procent har minst en tatuering. Tatueringar var vanligast bland yngre, särskilt kvinnor.
Framåt
Framtiden för svensk tatuering
Det här är en bedömning, inte historia: allt fler väljer tatuerare efter specialisering, intresset för cover-up och laserborttagning ökar, och kraven på dokumenterad hygien och säkra färger blir tydligare.
Historiska bilder
Fotografierna finns hos Sjöhistoriska museet via DigitaltMuseum.
Tatueringens förändrade status
Synen på tatuering har skiftat över tid och mellan grupper. Under 1800-talet noterade polisen tatueringar som kännetecken för identifiering, och sjömanstatueringen var länge knuten till ett yrke. Sedan 1970-talet har tatuering vuxit till ett eget hantverk med studior, mässor och museiutställningar. I dag regleras den som en hygienisk verksamhet med anmälningsplikt, färgerna omfattas av egna regler och ungefär var tredje vuxen svensk i yrkesverksam ålder beräknas ha en tatuering.
Ordlista
- Flash
- Färdigritade motiv som visas på väggen eller i en pärm och kan väljas direkt.
- Traditional / Old school
- Stil med kraftiga konturer och begränsad färgpalett, med rötter i tidigt 1900-tal.
- Cover-up
- En ny tatuering som gjorts för att dölja en äldre.
- Stencil
- Överföring av motivet till huden som mall innan tatueringen påbörjas.
Läs vidare på Tatueringsguiden
Källor och vidare läsning
Källor
- Sjöhistoriska museet: Tatueringar i samlingarna
- Sjöhistoriska museet: Sjöhistoriska visar sina tatueringar (pressmeddelande)
- Stockholms stadsarkiv: Stockholmspolisens signalementsfotografier
- Sjöfartsmuseet Akvariet: Sjömanstatueringar
- Toplak & Kerk, Current Swedish Archaeology (2023): Kroppsmodifikationer under vikingatiden
- Price, RvT (2022): Om Ibn Fadlans skildring år 922
- Sveriges Radio: Ove ”Doc Forest” Skog
- SVT: Sveriges första yrkesutövande tatuerare lägger av
- Norrköpings Tidningar: Tatueringsmässa utan tatuering
- Socialstyrelsen: SOSFS 2006:4 om yrkesmässig hygienisk verksamhet
- Läkemedelsverket: Regler för tatueringsfärger
- European Journal of Public Health (2025): Tatueringsförekomst i Sverige
Texten sammanställd av redaktionen och senast kontrollerad mot källorna 29 oktober 2026. Den har inte granskats av vårdpersonal. Råden är generella och ersätter inte din tatuerares instruktioner eller en medicinsk bedömning.
